Detta talar Jari Linikko Fil. Dr. Specialpedagog vid Stockholms Universitet om. Hur viktigt det är som lärare att se eleven och vart eleven befinner sig idag. Jari gav mig ett nytt sätt att se på det hela att hindret är mellan personen och miljön medan själva funktionsnedsättningen är själva handikappet.
Det var rysligt att höra Jonas Helgesson berätta att han inte får gå in i huvudingången i riksdagen. De "vitklädda" filmerna från Handisam visade på ett mycket sterilt sätt hur man vänder på problemet, det är de med handikapp som har de rätta förutsättningarna.
Självklart blir jag tagen av detta. Jag tror jag förstår våra goda vänner ännu bättre. Deras elvaåring har grav hörselnedsättning på ett öra och hör lite bättre på det andra. De har berättat hur de får kämpa i skolan för att deras barn ska få sitta på rätt plats så att elvaåringen kan höra fröken. Det fungerar ett tag sedan när det flyttas runt nästa gång är det glömt. Barnet blir så klart okoncentrerad av att inte höra riktigt och blir stökig. Det blir en ond cirkel som trots att dom påpekar för läraren detta att det är viktigt vad han sitter så att det FRISKA ÖRAT HÖR så verkar inte skolan förstå.
Nu är jag lärarstudent men när jag kommer ut i verksamheten så ser jag som en av mina uppgifter att hålla mig uppdaterad så att jag snabbt kan se om någon behöver extra hjälp. I och med IUPn så är det mitt ansvar att bedöma vart barnet befinner sig på kartan och vart det är på väg. Självklart ska jag vara utrustad för eventuella funktionshinder som kanske negligeras av andra. Jag tror det är viktigt att man till exempel i projektarbete när man jobbar med värdegrunden låter barnen se några av dessa filmer för att de ska få ökad förståelse att vi alla är så olika och har olika förutsättningar.
Hur gör ni praktiserande lärare? Tar ni upp elevers ev. hinder i lärarteamet för att få stöd och råd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar